så fruktansvärt trött på att det aldrig kan få vara lugnt! Conny svåger gick bort i cancer valborg,min svåger gick bort i dag , en annan är svårt sjuk i skiten o så fick vi ytterliggare ett cancer besked idag på en anhörig. Jag spyr på skiten ! Är så slut psykiskt på att ständigt oroa mig o försöka stötta alla! Känns som jag vill trycka på en paus knapp o bara få lite lugn.
Känns som det är någon som driver med oss !! Va är oddsen liksom !?
Nu har man ju inget val än att bita ihop o köra på. Det suger ännu mera i denhär sittuationen att inte ha någon semester att försöka återhämta sig på. Är det någon som har lite energi o skänka så tas den emot med största tacksamhet !
Tjipp Tjopp