inomhus med en cocker eller en flatt är inga problem alls. MEN ta en Leonberger blandis,med låååånga ben och som dessutom inte kan kommunisera med hjärnan. DET är en utmaning mina vänner!!! Stolar som flyger,dörrposter som helt plötsligt blir osynliga.(hon skulle behöva en sådandär skumgummihjälm som små barn kan ha) Men skam den som ger sig ! Men det är inte lätt att träna hund när man skrattar hela tiden, man verkar inte så seriös då   . Ja hundar och deras personligheter kan ju som vi alla vet skilja sig mega mycket. Jag har den absolut mesigaste cockern har jag konstaterat idag. Tog jyckarna och gick ut i snön. Kul !! Tyckte Katla,Harriet,Bonanza och Yrsa, Axel har en helt annan uppfattning om dethär med snö. Ok med snö men den ska beundras innifrån och när matte tvingar ut en i eländet så ska man in blixt snabbt!!! Vi hann ut på plan så va det dax !! Pipande,tjutande och skrikande försökte han få bort minsta lilla snö som satt i pälsen. Det lät som han va döende och dom andra hundarna va framme hos honom med frågande ögon.  Sedan for dom iväg i 100 knyck igen. Axel däremot hade bara en tanke i huvudet. Jag vill in !!!!!!!!!!!!!!! Väl inne så hade han sysselsättning i nästan 45 minuter för att få bort all snö och dessutom försöka slicka sig torr. När han hade gjort det så tyckte han det va dax att ta sig an Katlas blöta päls. Slickar frenetiskt på henne. Eftersom hon är en cool hund så låg hon bara och lät honom hållas.

Fick hjälp att klippa klor på Katla i em. Ingela är snäll och hjälper mig. Inte för att Katla är jobbig att klippa utan att jag inte vill att Stockholms blodbad ska upprepas. Jag är PROFFS på att klippa i pulpan. Nu är det så att jag vill inte skrämma Katla med det. Dom andra är liksom så vana   .

Tjipp Tjopp